Follow on Bloglovin

Tvåtusentio - what a year!

2010-12-31 22:00:00

2010... Vad finns det att säga om det? Ganska mycket faktiskt.

2010 var ett år i vilket jag, om jag själv får säga det, utvecklades ganska rejält på det personliga planet, och jag kan bara hoppas 2011 kommer hjälpa mig utveckla mig ytterligare. Mitt känsloliv har emellanåt varit lika blåsigt och ostadigt som en stormig höstdag, både på gott och ont. Mitt hår har blivit kortare, det har varit rosa och det har blivit blondare under året. Jag har även hunnit fylla alkoholålder och ta körkort.
2010 har varit Green Day, det har varit England, det har varit musik, det har varit skolångest, det har varit vänner, det har kommit med en av de bästa somrar på förjävla länge... Det har varit en hel jävla massa helt enkelt, mer än jag kanske är redo att nämna här i en blogg. Kort sagt, 2010 har varit både ett av de bästa åren jag kan komma ihåg, och på något underligt, äckligt vis ändå haft sina stunder där man bara skulle ha velat ge upp.
Nu är det bara att se vad 2011 har att komma med: en flytt är inplanerad, någon resa skulle inte sitta fel (utöver resan till varmare breddgrader med klassen i april förstås), student hoppas jag också att bli... Framtiden får utvisa allt.

För att jag vill, och för att jag kanske ska komma igång med bloggandet igen, tänker jag skamlöst härma Kenza (och kanske tusentals andra bloggar som också gör det) och varje månad under 2011 göra en s.k. "Mitt 2010", vilket innebär att jag gör en liten överblick över förra årets samma månad; vad som hände då, vad jag kände, vad jag åt till lunch och andra lika intressanta angelägenheter. Och bara för att jag kan, tänker jag inleda den kategorin med detta inlägg. Hah.

Men for now, önskar jag bara er ett gott smakande nyår! Bli inte för fulla.

Even death itself will turn backwards.

2010-12-27 12:00:00



Såg en liten del av denna film igår kväll. Har sett den förut, men den påminde mig om varför jag innerst inne är en sån fantasynörd. Fin film.
Är jag förresten den enda som alltid får rysningar när det kommer till typ krigsscener eller liknande och den som leder armén alltid säger några välvalda, starka ord till sina soldater innan de hjältemodigt störtar fram mot fienden, i detta fallet "For Narnia... and for Aslan!"? Jag fick gåshud över både armar och ben.

Tror jag ska kika efter böckerna idag när jag ändå befinner mig i Åbo och se om jag hittar dem för ett överkomligt pris. Ska försöka ta tag i mitt läsande efter att ha varit (alltför) långt nere på läskurvan en tid. Allt annat verkar ha kommit i vägen. Ska se om jag kan offra några timmar av TV:n och datorn i förmån för läsandet kanske, det skulle säkert göra mig gott. Kanske jag lovar för mycket nu? Får se hur detta utvecklas.

MASSIV JULBILDBOMB FÖRFAN!

2010-12-26 21:12:52






Något åt det här hållet såg julafton ut hemma hos oss i fredags. Mycket mat, mycket ljus överallt och mycket Robert Gustafsson sent inpå natten. Mamma och pappa fick fem timmar Robert av sina barn i julklapp, ett presentval jag tror också deras barn är mer än nöjda med.

Det stod ingalunda still på julklappsfronten i år för mig heller. I mina paket fanns bl.a. pengar (lycka! (se inlägget under(jobbigt med parenteser i parentesen))), ett par gudsbekväma sockor från gudfar/morbror, väggkalender med världens bästa band Green Day av systrarna (bara för att min kalender äger din), hårprodukter av farmor som verkligen kommer komma väl till använding, Romeo och Julia av fina vännen H som kommer platsa fint i bokhyllan samt godis i mängder. Dessutom kommer det komma ännu en julklapp inom en inte alltför lång framtid, så jag klagar inte.

Imorgon ska jag sätta sprätt på en del av mina pengar då vi ska ta bilen in till Åbo. Jag planerar att komma hem med åtminstone ett par ordentliga hörlurar, x antal skivor (om inte jag beställer alla via nätet), kanske lite kläder och eventuellt en vinylspelare och då möjligtvis några tillhörande vinylskivor. Spännande. Hörs när vi ses, eller nåt.

Och just det ja, god jul såhär i efterskott.

Lycka är pengar och pengar är lycka.

2010-12-23 21:34:29

Mina senaste skivinköp den senaste månaden or so. Hitta en gemensam faktor.

Imorgon är det julafton. Holy shit, vad tiden har gått snabbt. Det var liksom september, oktober, november, tjugofjärde december. Sådär bara.

Till julklapp vet jag typ, nästan allt jag ska få, varav pengar är det viktigaste. Jag bryr mig inte om vad mina föräldrar, mina vänner eller min psykolog säger, pengar ÄR lika med lycka. Jag har inga pengar och jag är inte lycklig. Ergo om jag skulle ha pengar skulle jag vara lycklig. Logik direkt draget från mitt huvud, jajamensan. För de lyckopengarna ska jag köpa mer av varan på bilden, åtminstone ett x antal skivor att lägga till i skivsamlingen och dessutom ett par rejäla hörlurar att lyssna på skivorna med. Kommer bli gött.

Förresten skickade jag för någon timme sedan arbetsansökan komplett med meritförteckning till en tidning i hopp om att kanske lyckas införskaffa ett jobb nästa år. För att skrapa in mer pengar och därmed bli lyckligare. Känns vuxet och nervöst och jag tror jag fick lite diarré av det. Men annars helt okej.


När musen inte reagerar på beröring.

2010-12-13 21:59:00

Störande sak: ljudnivåknappen på tangentbordet ligger farligt nära muspekplattaknappen där man stänger av pekplattan så att den inte reagerar vid beröring längre. Emellanåt när jag råkar trycka på fel knapp kan jag få en minihjärtattack och nästan börja skrika om att min dator nu sist och slutligen faktiskt har gett upp efter att ha sjungit på en jävligt lång sista vers, innan jag märker att jag endast råkade komma åt musknappen istället. Väldigt irriterande.

Bara så ni vet att jag lever.

2010-12-09 19:19:53

Just det, jag har blivit lite blondare än förut. Jag kände min IQ sänkas medan jag satt i frisörstolen.

Japp, jag lever ännu. Knappt.

Igår kom det nytt avsnitt av Glee som, om jag inte har missförstått saker, nu efterföljs av en två månader lång paus innan säsongen fortsätter där den slutade. Jag dör litet. Inte alls kul.

Nu skriver jag på en essäuppsats om planekonomi och det är så fascinerande att jag dör litet till.

Dessutom ska Billie Joe Armstrong spela St. Jimmy igen i musikalen American Idiot under januari och februari. Jag kollade lite flyg till New York igår kväll, men dog litet igen när verkligheten kom emot och jag insåg att jag inte kommer ha möjlighet att åka.

Och förresten suger Google Chrome att blogga på, det fungerar inte att placera och förminska bilderna i inlägg så som jag vill. Jag dör ytterligare litet till å Googles vägnar. Hur har de tänkt ta över världen om de inte ens kan skapa en bloggvänlig webbläsare? Ett ganska grovt misstag.

Sådär. Nu har jag bloggat i alla fall. Ska försöka bli bättre på det. Kanske. Eller så dör jag litet till istället.

I am offically a Gleek.

2010-12-02 21:34:07

Ville bara att ni skulle veta att jag lever ännu, det är bara det verkliga livet som har kommit i vägen: skolångest och studier, allt sådant där trevligt. Tyckte bara att jag skulle klargöra det litet åt er innan jag börjar berätta om det mitt blogginlägg ska handla om. Något annat skulle ju ha varit oförskämt.

Alltså: Glee. Ytterligare en favoritserie att lägga till på min mentala DVD-hylla med favoriter. Det tog ett bra tag innan jag fattade hysterin med detta påhittet. Jag har läst massor om serien, min syster hade mig att kolla på det första avsnittet med henne för över ett halvår sedan, men inte förrän nu är det som jag verkligen satte mig ner för att se på den. Och fastnade som en fisk i ett nät. Jag antar att jag inte kan bli påtvingad en serie, jag måste frivilligt få sätta mig ner och se på den och sedan döma om den är bra eller inte. Mitt döme: Glee = good shit. Jag har suttit ungefär nonstop och kollat på serien sen två eller tre dagar tillbaka, ända från att jag kommit hem från skolan till över klockan tolv på nätterna. Just nu befinner jag mig på säsong två, avsnitt fem.
För er som är lika borta som jag är, eller kanske som jag var sedan några dagar tillbaka, handlar Glee om en entusiastisk lärare som tar över The Glee Club, typ musikklubben, i skolan där han arbetar, och i den får han med sig en hel massa fantastiska ungdomar, både outcasts och populära, som får jobba tillsammans och musikaliskt visa vad de går för. Serien behandlar allting som kan tänkas gå igenom en tonårings huvud på ett klockrent och humoristiskt sätt, men många allvarliga saker tas upp med en nypa sorg. Jag finner mig ibland nästan sitta och gråta av skratt till att gråta för att det emellanåt blir så smärtsamt för någon. Och, icke att förglömma, den nästan viktigaste ingrediensen: musiken. Serien bjuder på sånger av alla slag i sin egen version, oftast sjungna av medlemmarna i Glee Club, och jag kan ärligt säga att jag oftast inte kan titta på ett helt avsnitt utan att få gåshud och rysningar genom kroppen åtminstone en gång. Viktigaste budskapet i serien är ändå att vara sig själv och kunna känna sig stolt över det. Det är bra att vara annorlunda och inte smälta in bland alla andra.
Jag har dessutom lyckats kära ner mig lite grann i karaktären Kurt (bilden). Typiskt mig att förälska mig i en gay. Kanske måste tillägga att det är lite utav en spoiler och fetta upp det ordet litet grann fastän det kanske inte är så farligt, man får ändå reda på det i typ andra avsnittet. Kurt är i alla fall helt fantastiskt och min favoritkaraktär av dem alla, och han har fått mig att både skratta och gråta om vartannat. (Kolla in detta för en skrattfest som heter duga) Sue Sylvester, hejarklacksledarnas tränare, är också en annan favorit. Så underbart elak, men ibland får man se en glimt av den snälla person som finns långt inne i henne.
Min poäng? Kolla in Glee förfan, så kommer all er fritid att gå åt till att titta på serien. Om det är en positiv eller negativ sak kan ju diskuteras. Jag tycker det är positivt.

RSS 2.0