Follow on Bloglovin

The big one eight!

2010-03-27 10:59:45

Heja egopics.

Japp, nu är jag alltså 18. Igår köpte jag mina förstå två flaskor med alkohol. Känns vuxet.
Jag var tvungen att kolla min gamla blogg (skratta inte åt min adress!) den 26 mars förra året, och då hade jag lagt ut en bild så att jag "skulle komma ihåg hur jag såg ut när jag var 17". En lista på vad som hade skett under det gångna året hade jag också lagt ut, så varför inte göra det på nytt?!
Here we go. Under det gångna året har jag:
  • besökt Paris
  • upptäckt serien True Blood
  • skaffat piercing i näsan
  • börjat tvåan i gymnasiet
  • insett att Green Day har mer eller mindre hittat tillbaks till mina hörlurar
  • beställt Green Day-biljetter till Manchester och Helsingfors (pappa beställde egentligen till det senare, men y'know)
  • dansat Gamlas Dans
  • planerat resa till Manchester med två vänner
  • klippt håret ÄNNU kortare
Det var väl ungefär det som var värt att nämna.

Ikväll ska jag tillsammans med Johanna och Heidi till Åbo på krogrunda. Ska bli skoj.
Förresten så skrev jag den 27 mars förra året, ungefär kvart före tio på kvällen: "Om ett år sitter jag säkert och super någonstans." Jag känner mig själv alltför väl.

Ett framklämt inlägg.

2010-03-25 21:35:18


Måste väl klämma fram något sorts inlägg nu då medan jag ännu är 17 år. Ett barn. Omyndig. Om några timmar kommer jag att vara 18. "Vuxen", och myndig. Riktigt underlig känsla det här. På samma gång som det skrämmer mig, känns det också jävla kul.
Har hur mycket som helst till som skulle tåla berättas, eftersom det var en halv evighet sedan jag bloggade senast. Men jag tänker inte berätta någonting, så ni får leva i ovisshet. HAHA.

Nu ska jag stänga av datorn, läsa och sedan sova för att vakna upp som 18-åring.

Vi ses på andra sidan.

I'll take good care of Bloggie.

2010-03-20 10:11:02


Jag kommer göra något som jag aldrig har gjort förut, och troligtvis inte kommer göra på nytt, eftersom jag tycker att bloggen huvudsakligen ska vara till för att jag ska få utlopp för mitt skrivande. Men eftersom jag är pank och desperat, gör jag det ändå. Äntligen ska den här bloggen få tjäna sitt levebröd.

Jag är med och tävlar om en kamera som är väldigt bra att filma med, en Bloggie. Den är egentligen ämnad för videobloggar, antar att det är därifrån namnet Bloggie kommer ifrån. Men tänker inte ljuga och säga att "Ni får masssssoooooor med videobloggar bara jag vinner den här kaaaameran!!" Nej. Om jag skulle vinna den skulle jag troligtvis använda den tillsammans med min syster för att göra olika roliga videos. Eller det vill vi i alla fall tro att de är. Eventuellt lägger vi upp dem på Youtube, och säkert blir det några videobloggs också eftersom den ändå heter Bloggie. Kanske inte i den traditionella tappningen, men nåt blir det kanske ändå.
Hursomhelst, så har jag hur länge som helst velat ha en videokamera, men aldrig haft tillräckligt med pengar. Plus att jag skulle behöva en kamera, jag har ju redan en systemkamera, men skulle verkligen behöva en lite mindre också. Tänker speciellt på fester och de kommande Green Day-konserterna i sommar, kan inte riktigt dra med mig systemkameran då.
Vet inte om detta är en good enough motivering, men det är i alla fall därför jag skulle vilja vinna Bloggie. Jag lovar att jag skulle ta bra hand om honom.
Just det, det är hos Egoina, bloggvärldens humordrottning, som jag tävlar om detta.

Fan vad lång motivering det blev. Hoppas Egoina inte somnar medan hon läser det.

I'm not dead!

2010-03-18 21:32:10


Nej, jag har inte dött. Jag har inte heller gått med i någon sekt som förbjuder användningen av datorer. Min blogglust har helt enkelt inte varit på topp, och det är därför jag har varit frånvarande i nästan två veckor. Egentligen har jag inget att säga nu heller, ville bara visa att jag nog lever.
Var på premiären av Oliver Twist idag, gjord av en teatergrupp här på ön. Kan ju medge att jag inte skulle ha gått för att se den om inte Sandra hade varit med. Men den var väldigt bra, speciellt för att vara amatörteater. Klart sevärd.
Innan jag går och lägger mig kan jag ju också nämna att fr.o.m. måndagen förra veckan så har mitt hår blivit kortare. Ganska mycket också för den delen. Men det var ett självmant val, och trots att jag först var väldigt ovan och nästan skeptisk till det, diggar jag det nu som aldrig förr. Bilden ovanför visar resultatet av saxens bärsärkargång, jag ursäktar den usla bildkvaliteten min mobilkamera besitter. Och nej, jag har inte gått och blivit besatt heller, de röda ögonen är resultatet av kamerablixten.

Detta gjorde min morgon.

2010-03-07 07:40:04

Ville Valo svarar på diverse frågor. Helt och hållet sevärd.

Jag vaknade underligt tidigt nu imorgon, runt klockan åtta. Av mig själv, vill jag tillägga. Ingen var tvungen att skrika i mitt öra eller dra i mig för att jag skulle vakna.
Så nu tror jag att jag tänker göra det bästa av denna vackra, soliga söndagsmorgon och dra mig upp från sängen. Peace out, dawg. (vet inte varifrån det där kom)

It doesn't have to make any sense at all.

2010-03-06 19:48:13
Lyssnar på HIM och städar min läxbokshylla, som jag så fint har valt att kalla det. En sorts "ordning&reda"-lust kom över mig som jag inte har råd att slösa bort.

På tal om badminton, så var jag och resten av min klass igår på studiebesök till Åbo Akademi och Yrkeshögskolan Novia. Och andra ställen också, men det var bara de två jag besökte, så inga andra är tillräckligt viktiga för att nämnas. Det var alltså meningen att denna dag skulle ge oss lite insikt i vad vi vill göra efter gymnasiet och förhoppningsvis hjälpa oss att komma lite närmare beslutet om vart vi vill söka efter vårt tredje och sista år i gymnasiet. Om möjligt gjorde dagen mig ännu mer ångestfylld vid tanken på att det endast är ett år tills jag ska söka. En sak är jag dock nästan säker på, jag vill till Åbo Akademi. Novia verkar inte vara nåt för mig. Jag vet inte om det beror på missödet jag och Meija hade när vi egentligen skulle för att lära oss formgivning och istället hamnade mitt i någon helt annan klass som gick på rundtur i hela Novia. Detta ledde till att vi smet iväg en halvtimme tidigare än beräknat, utan att ha sett skymten av någon formgivning överhuvudtaget.
Efter denna s.k. ABI-dag stannade jag i Åbo för att tillbringa lite tid med the one and only syster Julia. Kom hem idag dock när jag och syster Fanny bytte plats i lägenheten och jag åkte hem med föräldrarna. På hemvägen åkte vi flera kilometer extra för lövbiff. Awesome! Så nu leker jag alltså ensambarn under helgen.

Nej nu, ska jag ta och låtsas att jag är Monica från Friends och städa.


Time grabs you by the wrist, directs you where to go.

2010-03-01 22:13:43


Är det bara jag som tycker att tiden rusar förbi alltför snabbt och man har svårt att nappa tag i den? Det slog mig precis. Om 25 dagar blir jag 18. Vuxen, skulle vissa säga. Hemska tanke. Jag, vuxen?! Fastän jag har väntat flera år på min 18-årsdag så känns det ändå litet främmande att jag officiellt kommar vara "vuxen".
Om några månader kommer jag att gå ut tvåan i gymnasiet och kommer vara tvungen att välja vad jag vill skriva för ämnen i studentskrivningarna under mitt tredje år. Inget jag tar lätt på bör tilläggas.
Nästa år blir det som sagt studentskrivningar. Och då frågar jag mig: hur gick det här så snabbt? Det var ju inte länge sen jag var 12 år och sade att den enda orsaken till att jag skulle gå gymnasiet var för att få åka i vita overaller på ett lastbilsflak och kasta godis åt alla barn. Nu är ju snart den dagen här. Det är inte ens ett år tills dess.
Efter det är det inte länge kvar tills jag måste bestämma mig för vad jag vill tillbringa resten av mitt liv med att göra, vilket jag inte har den blekaste aning om. Det ska alltså bestämmas om ungefär ett år.
Det känns som om tiden skulle slinka ur händerna på mig, och det finns inget jag kan göra för att stoppa det. Det skrämmer mig en aning. Förvirrande är det också. När man så desperat väntar på en viss händelse och en viss tid, så finns det massor med otrevliga saker som först måste göras innan man slipper dit. Det medför blandade känslor. Å ena sidan väntar jag så sjuhelvetes mycket på sommarlovet och på Green Day bland annat och vill att allt det helst ska komma med en fingerknäppning, medan jag å andra sidan vill att det ska ta några år ännu innan sommaren kommer, just på grund av t.ex. valet av ämnen till studentskrivningar som jag känner stor ångest för.

Tiden går en aning för snabbt helt enkelt. Jag hinner knappt med. Och fastän det känns trevligt ibland, så känner jag mig lite hjälplös. Tiden liksom bara går och går, och jag kan inte göra något för att stoppa den, eller möjligtvis ens få den att gå litet långsammare. Tiden tar mig om handleden och säger "nu är det hit du ska". Och fastän jag stretar emot, så är tiden starkare, och jag tvingas följa med, emot min vilja.

Another turning point, a fork stuck in the road
Time grabs you by the wrist, directs you where to go...

RSS 2.0