Follow on Bloglovin

Du dör till liv.

2011-09-17 20:33:17
Då vi gulisar började på teologiska fakulteten vid Åbo Akademi för ungefär två veckor sedan, var vi en liten klass. Under tjugo stycken intog sina platser i föreläsningssalen, alla tittandes tveksamt runt sig för att utforska sina nya klasskamrater. Vi var en liten grupp som under endast två veckor blev väldigt tighta. I torsdags blev vi en ännu mindre grupp än då vi började.

En av de gladaste, mest livsälskande människorna jag någonsin har haft lyckan att känna gick tragiskt bort i en motorcykelolycka i torsdags eftermiddag. Jonne var bara nitton och ett halvt år då han lämnade sitt jordiska liv och efterlämnade ett stort hål i vår klass, våra föreläsningar och våra liv.

Det var på torsdagskvällen som jag fick reda på det. Conan hade just börjat på TV och jag satt och surfade runt på Facebook då jag såg att en av mina vänner hade uppdaterat sin status med texten "R.I.P. Jonne". Det första jag tänkte var "nej, det måste vara någon annan", men sedan noterade jag att samma vän hade skrivit på Jonnes wall, också där med de förfärliga bokstäverna "R.I.P.". När många andra även hade skrivit samma sak på hans wall, flippade jag ur. Hur? Varför? Det måste vara något skämt! Något sådant här händer inte någon jag känner! Men jag visste ju att ingen skulle skämta om något sådant. Och då kom tårarna, och de kom, och de kom, och de ville inte sluta rinna. Jonne, som jag talade med om hans kattunge tidigare idag. Jonne, som jag lunchade med förra veckan. Jonne, vars lägenhet jag fick besöka, vars kattunge jag fick se, vars flickvän jag fick möta. Han verkade vara så glad över att hans flickvän nu skulle få träffa en av hans studiekamrater, och jag var glad över att få vara den första. Tyvärr var jag både den första och den sista som Jonne fick presentera för henne.

Jonne var solstrålen bland oss gulisar. Jag såg honom aldrig utan ett leende eller ett skämt nära till hands. Han var allas vän, och jag tror säkert alla också ville vara hans vän. Vem kunde möjligtvis ha motstått hans charm? Jag kände honom under endast två veckor, men under de två veckorna gjorde han otroligt stort intryck på både mig och resten av gulisarna. Vi skulle nog ha blivit riktigt goda vänner om inte han skulle ha ryckts ifrån oss så plötsligt.

Jonne skulle ha bott på samma gata som mig och min syster. Sammanlagt skulle vi ha bott fem teologer på samma gata. Vi skämtade om att vi tre gulisar som bodde på gatan skulle trippa tillsammans till skolan när jag väl flyttade in. Nu blir vi endast fyra teologer på gatan, och två stycken gulisar som får gå tillsammans till skolan. Jonne lämnade ett stort tomrum på vår gata såväl som i våra hjärtan.

Vila i frid, Jonne. Vi kommer sakna dig något fruktansvärt. 

Du dör till liv.
Som en gåva öppnade sig en himmelsväg för dig.

RSS 2.0