Follow on Bloglovin

Ode to Green Day.

2015-01-10 23:25:00
 
Blev lite nostalgisk såhär mot kvällskvisten och bestämde mig för att kolla på musikvideos av Green Day på Youtube. Sitter nu här med mer känslor än vad mitt hjärta nästan klarar av.
 
Det är konstigt det här med musik. För att vara helt ärlig så vet jag inte vad exakt det är som tilltalar mig med Green Day. Det finns säkert massvis med band som är skickligare med sina instrument, som har "bättre" sångtexter och som har mer finess i sitt musikskapande. Men ändå är det detta band som på något sätt har kravlat sig in i mitt hjärta och fortsättningvis finns där som mitt favoritband.
 
Green Day är lite som en gammal vän. Det var en tid för ungefär sex år sedan då jag återupptäckte bandet som jag inte lyssnade på annat: det var Green Day, non-stop, 24/7, hela tiden. Nuförtiden lyssnar jag på en hel del andra artister och band, sådant som jag aldrig skulle ha lyssnat på för sex år sedan, och Green Day har lite hamnat i skymundan. Men ändå är det detta band som jag har starkast relation till. Det känns fint att lyssna på låtar man älskade för så många år sedan, under en helt annan tid i sitt liv, och ännu finna att man älskar dessa låtar lika mycket och ännu kan relatera till dem. Det känns speciellt på något sätt, att han en sån fin och långvarig vän i musiken.
 
Snart är det fem år sedan jag såg dem live för första gången. Jag har sett dem tre gånger hittills (andra gången reste jag till England för dem, that's how much I love this goddamn band!), och efter varje gång så har det känts som jag har varit full på lycka. Jag har stapplat bort från publikhavet med ett stort leende på läpparna, tacksam över att detta fantastiska band existerar. Jag längtar tills de släpper nytt och börjar turnera igen, för då kommer jag finnas där, hoppandes omkring i publiken och skrika och sjunga tills jag blir hes och full.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0